Skriver ett snabbt inlägg om den amerikanska kyrkan – som jag besökte för första gången i morse. Låt mig bara sig att kyrkan här i USA är den absoluta motsatsen till den i Sverige, haha. När jag först gick in i kyrkan fick jag varm chokladmjölk och den amerikanska versionen av chokladbollar. Egentligen ser det knappt ut som en kyrka – discoljus på scenen och ett stort band (dom hade till och med en stor TV där dom visade en film om ”okyrkliga” människor). Medan alla i den svenska kyrkan sitter helt tysta och respektfulla så är alla i den amerikanska kyrkan helgalna och står upp och sjunger och klappar händerna. Haha. Det var ganska roligt faktiskt. Prästen har helt normala kläder på sig och då och då drog han några konstiga skämt om McDonald’s. Här i USA är det ganska normalt att ungdomar går i kyrkan, min kompis Sheila går i kyrkan två gånger varje vecka.
Sov över hos Ana igår kväll och vi kollade på The Holiday (extremt bra film, rekommenderar den till alla) och käkade överdrivet mycket popcorn – här i USA häller dom till och med ost över sina popcorn. Sedan drog vi oss tillbaka till Anas rum och jag smsade lite med killen jag gillar och Ana kollade på Hunters (hetaste killen i skolan, hands down) bilder på Facebook medan hon mumlade över att hon verkligen inte gillade Hunters flickvän, haha. Vet inte riktigt vilken tid vi äntligen somnade, men jag minns att jag vaknade mitt i natten av att jag höll på att trilla ur sängen, Ana håll på att rulla över mej, haha. Goda tider. Det är allt för mig idag, jag är trött och jag håller på att grubbla över en kille så jag behöver lite peace and quiet. See ya.
Ana: Hunter’s girlfriend is so ugly. I hate her.
Jag: Ana!
Ana: Look at her teeth!
Jag: What’s wrong with her teeth?
Ana: They’re so… big!
Jag: (?)
/Sofia
Dagens låt: ”Leave The Light On” – Beth Hart.
söndag 19 oktober 2008
måndag 13 oktober 2008
Homecoming
Homecoming. Jag försökte faktiskt fråga runt lite om varför skolan hade Homecoming men ingen verkade veta och jag orkade själv inte kolla upp det. Men veckan bestod i alla fall av att man varje dag hade olika teman och alla klädde ut sig. Korridorerna var jätte dekorerade och godis hängde överallt på vägarna och i taket.
Måndag: Crazy Hair and Make Up/Pyjamas Day (hade aldrig pyjamas på mej, men mitt hår och mitt smink var galet).
Tisdag: Hippie Day (klädde aldrig ut mig, jag ville men hade inte riktigt några kolla hippie kläder).
Onsdag: Class Shirt Day (haha, jag glömde att beställa en klasströja så jag gick runt med min North Miami hoodie istället).
Torsdag: Hillbilly/Cowboy Day (min favorit, jag hade cowboy boots och en hatt, haha jag tror jag sårade min kompis Travis känslor när jag sa till honom att han såg ut som han i Brokeback Mountain i sin cowboy outfit).
Fredag: Spirit Day (alla gick runt med skolans färger, rött och svart).
Veckan slutade med Homecoming matchen och sedan Homecoming Dance. Jag var verkligen extremt deprimerad när jag fortfarande, klockan kvart i 7 (matchen började 7), var kvar hemma. Min värdmamma var tvungen att åka in till byn så hon kunde inte köra mig till matchen och Sheila svarade inte på sin mobil, så jag var 100 procent säker att jag skulle vara fast hemma på Homecoming kvällen. Men som tur var hämtade Sheila och Lyn upp mig en halvtimme senare (allvarligt talat, jag tror jag ska stjäla Sheilas mexikanska bil, den är så UNDERBAR!). North Miami vann över Tippy Valley och efter halva matchen så kröntes Homecoming King och Queen. Något jag måste nämna om matchen, när jag kämpade mig igenom allt folk på läktaren så trillade jag rakt på två tjejer från Color Guard och dom 2 tjejerna trillade sedan på 2 tjejer från Marching Band. Japp, det är Sofia Johansson i ett nötskal. En svensk tjej som försöker förstår sig på amerikanska läktare. Hm. Som tur var så skrattade alla åt det, även jag, haha.
När jag först gick in på Homecoming dansen så såg det hela ganska tamt ut och det kändes lite som att jag var på ett av dom där skolfesterna man alltid gick till när man var 12 år. Men det var faktiskt jätte kul! Jag och typ 20 andra dansade hela tiden! Det var hel galet! Alla ville att jag skulle lära dom några ”Swedish moves”, haha. Men japp, vi rockade loss till country och hård rock, OMG; jag håller på att förvandlas till en bonde! Den sista låten dom spelade var en lugn låt (”Far Away” – Nickelback) och vi alla 20 pers slog armarna om varandra och dansade tryckare. En 20-personer-tryckare. Haha. Men det var jätte roligt, det var en stor ring i mitten av dansgolvet och jag och Sheila dansade i mitten, haha. Min kompis Ally började till och med gråta, hon var helt hysterisk, ”Ooh, I’m gonna miss all of you so much when we graduate. Seniors forever!” Det var ganska ledsamt faktiskt, det är nog en av dom saker jag alltid kommer att minnas!
Idag åkte jag, Kirstin och min värdmamma till äpple plantagen och köpte 6 pumpor och sedan högg vi ut dom! Jag högg min allra första pumpa någonsin, woo, go me!
Måndag: Crazy Hair and Make Up/Pyjamas Day (hade aldrig pyjamas på mej, men mitt hår och mitt smink var galet).
Tisdag: Hippie Day (klädde aldrig ut mig, jag ville men hade inte riktigt några kolla hippie kläder).
Onsdag: Class Shirt Day (haha, jag glömde att beställa en klasströja så jag gick runt med min North Miami hoodie istället).
Torsdag: Hillbilly/Cowboy Day (min favorit, jag hade cowboy boots och en hatt, haha jag tror jag sårade min kompis Travis känslor när jag sa till honom att han såg ut som han i Brokeback Mountain i sin cowboy outfit).
Fredag: Spirit Day (alla gick runt med skolans färger, rött och svart).
Veckan slutade med Homecoming matchen och sedan Homecoming Dance. Jag var verkligen extremt deprimerad när jag fortfarande, klockan kvart i 7 (matchen började 7), var kvar hemma. Min värdmamma var tvungen att åka in till byn så hon kunde inte köra mig till matchen och Sheila svarade inte på sin mobil, så jag var 100 procent säker att jag skulle vara fast hemma på Homecoming kvällen. Men som tur var hämtade Sheila och Lyn upp mig en halvtimme senare (allvarligt talat, jag tror jag ska stjäla Sheilas mexikanska bil, den är så UNDERBAR!). North Miami vann över Tippy Valley och efter halva matchen så kröntes Homecoming King och Queen. Något jag måste nämna om matchen, när jag kämpade mig igenom allt folk på läktaren så trillade jag rakt på två tjejer från Color Guard och dom 2 tjejerna trillade sedan på 2 tjejer från Marching Band. Japp, det är Sofia Johansson i ett nötskal. En svensk tjej som försöker förstår sig på amerikanska läktare. Hm. Som tur var så skrattade alla åt det, även jag, haha.
När jag först gick in på Homecoming dansen så såg det hela ganska tamt ut och det kändes lite som att jag var på ett av dom där skolfesterna man alltid gick till när man var 12 år. Men det var faktiskt jätte kul! Jag och typ 20 andra dansade hela tiden! Det var hel galet! Alla ville att jag skulle lära dom några ”Swedish moves”, haha. Men japp, vi rockade loss till country och hård rock, OMG; jag håller på att förvandlas till en bonde! Den sista låten dom spelade var en lugn låt (”Far Away” – Nickelback) och vi alla 20 pers slog armarna om varandra och dansade tryckare. En 20-personer-tryckare. Haha. Men det var jätte roligt, det var en stor ring i mitten av dansgolvet och jag och Sheila dansade i mitten, haha. Min kompis Ally började till och med gråta, hon var helt hysterisk, ”Ooh, I’m gonna miss all of you so much when we graduate. Seniors forever!” Det var ganska ledsamt faktiskt, det är nog en av dom saker jag alltid kommer att minnas!
Idag åkte jag, Kirstin och min värdmamma till äpple plantagen och köpte 6 pumpor och sedan högg vi ut dom! Jag högg min allra första pumpa någonsin, woo, go me!
/Sofia
Dagens låt: ”Far Away” – Nickelback (borde var North Miami Class of 2009 senior låt)
måndag 6 oktober 2008
Chicago
Vaknade runt 4 tiden igår. Rullade runt i min säng, lite förvirrad och letade efter min mobil så att jag kunde stänga av alarmet. Trillade nästan ur sängen på köpet. Jag, Kristin och min värdmamma lämnade huset halv 5. Vi stannade och köpte lite frukost på McDonalds, gott och fett, och halv 8 gick tåget från South Bend till Chicago. Tågresan var lång och ganska seg men vi gjorde lite hänga gubbe med extremt bizarra ord.
När vi väl kom fram till Chicago så var jag i sjunde himlen. Allvarligt talat, jag älskar storstäder och storstäder älskar mig tillbaka! Jag kände mig så hemma mitt bland allt folk på trottoarerna. Om inte New York funkar för mig kan jag ju alltid flytta till Chicago, haha. Bli en street performer. Vem som helst kan säkert göra de där robotrörelserna. Vi gick till Water Tower (ett jätte stort köpcentrum) där jag fick smaka min allra första pretzel med ost (mmm, ack så gott, men ack så onyttigt). Vi gick runt i affärerna och jag var överförtjust när vi gick in på H&M (kändes faktiskt som att jag var hemma i Sverige). Vi hade jätte kul. Vi åt på lunch på en jätte gullig a la 50 tals restaurang, Ed Debevic’s, där alla servitriser var jätte otrevliga, haha, men det var meningen – en del av resturangens image. Har många roliga souvenirer från Chicago, funderar på att kanske göra en scrapbook om min resa i USA eller nått. Jag har ju så många biljetter och annat skit här ifrån.
På eftermiddagen gick till Sears Tower (typ tredje största byggnaden i världen) och åkte upp till observations decket. Lång kö upp dit och lång kö för att sedan åka ner igen. Jätte fin utsikt men hissen upp till högsta våningen var ganska läskig – trång och extremt mycket folk, ugh, tänk om den hissen skulle stanna mitt i. Vi skulle egentligen ha besökt Navy Pier (en känd pir i Chicago med affärer och ett nöjesfält) också men vi hade inte tid. Men på vägen hem så var jag glad och mina ben var lagom ömma. Vi kom hem runt halv tolv och jag slocknade direkt.
Nästa vecka är det Homecoming Week i skolan och jag ska berätta mer om det när veckan är över. Men imorgon så har skolan temat Crazy Hair and Make Up Day och låt oss säga att jag har stora planer för den dagen, haha. Jag ska ta en bild av mitt hår imorgon så ni kan få se. See ya!
Roliga citat från North Miami
Seth: George Washington was not the first president of the United States. I watched this thing on the History Channel and one of those smart British dudes said so.
Ally: Right, TV never lies.
Mr Cullers, Biology teacher: Ooh, I love it when you talk Biology to me like that.
Coach Bridge: I went to a school with 1200 boys. No girls, no homosexuals.
Coach Bridge: Which of the following cultures were not one of the first in America. A) West africans. B) Europeans. C) Native Americans. D) Cheerleaders.
Coach Bridge: You wanna cheat? YOU'RE GONNA BURN IN THE FIRES OF HELL!!
Coach Bridge: I'm looking for quanity, not quality. No wait, that's not right...
Mr DuBois: How about it, Stu? Doing some snorting?
Mr DuBois: Geeesh!
Jag: Come on! Get the ball! Hit him in the face!
Kirstin: Sofia!
Jag: What? They do that... sometimes.
Coach Bridge (om en tjejs bibeltröja): I'm offended because she brought Jesus into my classroom.
Coach Bridge: When you're done with this class you're gonna be history-retarded students... because I'm teaching you.
/Sofia
När vi väl kom fram till Chicago så var jag i sjunde himlen. Allvarligt talat, jag älskar storstäder och storstäder älskar mig tillbaka! Jag kände mig så hemma mitt bland allt folk på trottoarerna. Om inte New York funkar för mig kan jag ju alltid flytta till Chicago, haha. Bli en street performer. Vem som helst kan säkert göra de där robotrörelserna. Vi gick till Water Tower (ett jätte stort köpcentrum) där jag fick smaka min allra första pretzel med ost (mmm, ack så gott, men ack så onyttigt). Vi gick runt i affärerna och jag var överförtjust när vi gick in på H&M (kändes faktiskt som att jag var hemma i Sverige). Vi hade jätte kul. Vi åt på lunch på en jätte gullig a la 50 tals restaurang, Ed Debevic’s, där alla servitriser var jätte otrevliga, haha, men det var meningen – en del av resturangens image. Har många roliga souvenirer från Chicago, funderar på att kanske göra en scrapbook om min resa i USA eller nått. Jag har ju så många biljetter och annat skit här ifrån.
På eftermiddagen gick till Sears Tower (typ tredje största byggnaden i världen) och åkte upp till observations decket. Lång kö upp dit och lång kö för att sedan åka ner igen. Jätte fin utsikt men hissen upp till högsta våningen var ganska läskig – trång och extremt mycket folk, ugh, tänk om den hissen skulle stanna mitt i. Vi skulle egentligen ha besökt Navy Pier (en känd pir i Chicago med affärer och ett nöjesfält) också men vi hade inte tid. Men på vägen hem så var jag glad och mina ben var lagom ömma. Vi kom hem runt halv tolv och jag slocknade direkt.
Nästa vecka är det Homecoming Week i skolan och jag ska berätta mer om det när veckan är över. Men imorgon så har skolan temat Crazy Hair and Make Up Day och låt oss säga att jag har stora planer för den dagen, haha. Jag ska ta en bild av mitt hår imorgon så ni kan få se. See ya!
Roliga citat från North Miami
Seth: George Washington was not the first president of the United States. I watched this thing on the History Channel and one of those smart British dudes said so.
Ally: Right, TV never lies.
Mr Cullers, Biology teacher: Ooh, I love it when you talk Biology to me like that.
Coach Bridge: I went to a school with 1200 boys. No girls, no homosexuals.
Coach Bridge: Which of the following cultures were not one of the first in America. A) West africans. B) Europeans. C) Native Americans. D) Cheerleaders.
Coach Bridge: You wanna cheat? YOU'RE GONNA BURN IN THE FIRES OF HELL!!
Coach Bridge: I'm looking for quanity, not quality. No wait, that's not right...
Mr DuBois: How about it, Stu? Doing some snorting?
Mr DuBois: Geeesh!
Jag: Come on! Get the ball! Hit him in the face!
Kirstin: Sofia!
Jag: What? They do that... sometimes.
Coach Bridge (om en tjejs bibeltröja): I'm offended because she brought Jesus into my classroom.
Coach Bridge: When you're done with this class you're gonna be history-retarded students... because I'm teaching you.
/Sofia
lördag 27 september 2008
Jailbait
Igår kväll hade vi en sleepover hos Jeff och jag fick träffa hans två utbytesstudenter, Ama från Belgien och Katie från Österrike. Finland chick (haha, sorry Michelle) var också där. Snackade lite svenska med Michelle, det gjorde mig lycklig, haha :D. Vi käkade god mexikansk mat och sedan rockade vi lite med rockband (The European Bitches, whoo!), jag suger verkligen på gitarr. Nästa gång håller jag mig till mikrofonen, haha. I fredags kväll gjorde jag bort mig totalt. Note to self: Drick aldrig Mountain Dew igen, aldrig! North Miami hade en home game och jag och Ana went a little crazy, haha! Allvarligt talat, Mountain Dew gör mig extremt hyper, snacka om energy kick. Jag pratade med minst 100 människor, hälften av dom kramade jag. Och det Ana sa om att killar som hade varma händer distraherade mig hela kvällen. Fast Ana borde inte säga något, hon gillar skolans största player och hon bryr sig inte.
Sheila: Ryan is the biggest player in this school.
Jag: Yes, Ana. You don’t want your heart broken. Don’t you want a nice and sweet guy?
Ana: No! I want a hard man.
Hahaha! Den tjejen knäcker mig. Ana är en galen, serbisk tjej. Haha.
Var ISTEP (olika matte och engelska test som alla high schoolers tar) hela förra veckan så stor del av veckan var många seniors lediga. Sheila tog mig till Perus bibliotek och jag fick ett bibliotekskort, yay! (boknörd? Vem?) Sedan stack vi till äpple orcharden och jag köpte några kilo äpplen, haha. De andra dagarna praoade jag i första klass med alla 7-åringar, inget minnesvärt, var ganska tråkigt faktiskt.
I tisdags kväll hade vi också tryouts för skolpjäsen. Jag läste för Annie, den galna städerskan som slår människor med en kvast (passar mej perfekt!), hoppas jag får spela henne. Träffade också Sheilas lover-boy, Joel. Han är så gullig, han har stort afro hår. Jag hoppas Sheila och Joel gifter sig och får tolv ungar med gulliga afron. Jag tror att Joel tyckte jag var ganska underhållande, haha.
Jag: So how much do you love Sheila?
Joel: I love her more than anything.
Jag: Aw, I love that you love her.
Japp, haha, det är jag i ett nötskal. Ha det bra alla!
/Sofia
Dagens låt: ”Stand” – Rascal Flatts.
Sheila: Ryan is the biggest player in this school.
Jag: Yes, Ana. You don’t want your heart broken. Don’t you want a nice and sweet guy?
Ana: No! I want a hard man.
Hahaha! Den tjejen knäcker mig. Ana är en galen, serbisk tjej. Haha.
Var ISTEP (olika matte och engelska test som alla high schoolers tar) hela förra veckan så stor del av veckan var många seniors lediga. Sheila tog mig till Perus bibliotek och jag fick ett bibliotekskort, yay! (boknörd? Vem?) Sedan stack vi till äpple orcharden och jag köpte några kilo äpplen, haha. De andra dagarna praoade jag i första klass med alla 7-åringar, inget minnesvärt, var ganska tråkigt faktiskt.
I tisdags kväll hade vi också tryouts för skolpjäsen. Jag läste för Annie, den galna städerskan som slår människor med en kvast (passar mej perfekt!), hoppas jag får spela henne. Träffade också Sheilas lover-boy, Joel. Han är så gullig, han har stort afro hår. Jag hoppas Sheila och Joel gifter sig och får tolv ungar med gulliga afron. Jag tror att Joel tyckte jag var ganska underhållande, haha.
Jag: So how much do you love Sheila?
Joel: I love her more than anything.
Jag: Aw, I love that you love her.
Japp, haha, det är jag i ett nötskal. Ha det bra alla!
/Sofia
Dagens låt: ”Stand” – Rascal Flatts.
Amerikanskt Godis
Skriver ett snabbt inlägg. Skolan går bra men jag funderar fortfarande på att hoppa av Algebra. Det suger – dessutom är jag fast med alla sophomores och freshmans. Helt plötsligt är det mer drama i North Miamis korridorer än någonsin. Igår var jag och Sheila i Wabash, North Miami spelade mot Wabash High School (north Miami vann!) och sedan efter matchen stack vi in till Peru och käkade breadsticks på Harvey’s med Andrew och hans polare. Imorgon ska jag till den amerikanska kyrkan för allra första gången, Sheila tvingar dit mej (Sheila tycker nog att jag behöver rensa min själ från synder). Efter kyrkan ska vi träffa Lyn och kolla på It’s A Wonderful Life (pjäsen som vi håller på med i Drama Club).
Jag och Sheila shoppade också lite överdrivet mycket godis igår på Wal-Mart. Vi köpte pixie sticks, twizzlers, godis pizzabitar, sura gröna twizzlers och godis armband. Damon (aka. Bible guy) fyller år på måndag så jag tänkte ge honom några godis armband. På tisdag ska jag och Ana åka till IUPUI, college, och titta på skolan eftersom det är ISTEP dag och vi behöver inte göra dom.
Nu sitter jag här på mitt rum och käkar pixie sticks och dricker några tusen liter vatten (mamma, du hade varit stolt - dessa dagar dricker jag överdrivet mycket vatten). Tänkte kolla på Mumiens återkomst och kanske 27 Dresses ikväll. Pratade nyss med Sheila, hon är på väg till sin lover-boy Joel. Joel är överdrivet kristen men han är supersnäll och han älskar verkligen Sheila. Suck. Varför kan inte resten av oss singlar få en sån perfekt kille? Har inte heller pratat med Derrick sedan onsdags. Brandi avslöjade nämligen igår att hon sa till Derrick att jag gillade honom. Tydligen visste redan Derrick att jag gillade honom. Yep, I am obvious. Aargh, jag är redan trött på high school drama. Men men, ska dra nu. See ya!
Dagens låt: ”The Moment I Said It” – Imogen Heap.
Dagens citat:
Jag: He’s so cute! He’s like a puppy!
Sheila: You think everybody is a puppy!
Jag: That’s cause we all are puppies.
/Sofia
Jag och Sheila shoppade också lite överdrivet mycket godis igår på Wal-Mart. Vi köpte pixie sticks, twizzlers, godis pizzabitar, sura gröna twizzlers och godis armband. Damon (aka. Bible guy) fyller år på måndag så jag tänkte ge honom några godis armband. På tisdag ska jag och Ana åka till IUPUI, college, och titta på skolan eftersom det är ISTEP dag och vi behöver inte göra dom.
Nu sitter jag här på mitt rum och käkar pixie sticks och dricker några tusen liter vatten (mamma, du hade varit stolt - dessa dagar dricker jag överdrivet mycket vatten). Tänkte kolla på Mumiens återkomst och kanske 27 Dresses ikväll. Pratade nyss med Sheila, hon är på väg till sin lover-boy Joel. Joel är överdrivet kristen men han är supersnäll och han älskar verkligen Sheila. Suck. Varför kan inte resten av oss singlar få en sån perfekt kille? Har inte heller pratat med Derrick sedan onsdags. Brandi avslöjade nämligen igår att hon sa till Derrick att jag gillade honom. Tydligen visste redan Derrick att jag gillade honom. Yep, I am obvious. Aargh, jag är redan trött på high school drama. Men men, ska dra nu. See ya!
Dagens låt: ”The Moment I Said It” – Imogen Heap.
Dagens citat:
Jag: He’s so cute! He’s like a puppy!
Sheila: You think everybody is a puppy!
Jag: That’s cause we all are puppies.
/Sofia
tisdag 9 september 2008
Girls Sleepover!
Labor Day var förra helgen, men jag tanker undvika det ämnet. De slaktade en stor, fet gris. Låt oss säg att jag är mentalt ärrad för livet över det. Labor Day är i princip en helgdag där alla över hela landet får ledigt. I fredags var jag på min andra homegame, och North Miami vann, woo! Efter det stack vi till Harvey’s och åt breadsticks och drack strawberry milkshakes. Jag träffade också officiellt Bible-guy (min allra första crush på North Miami High School, haha - shut up, det var första dagen, okej?), han heter egentligen Damon, och vi hade oss ett gott skratt över att jag döpte honom till bible-guy. Nu går också Lyn runt och kallar han Bible-boy. Haha, stackars kille.
I lördags kväll hade vi en girls sleepover/camp-out hos Lyn. Jag, Sheila, Leigh, Ana och Lyn. Jag åt twizzlers och pixie sticks (den skiten är SÅ god) för första gången och vi käkade French toast och scrambled eggs till frukost. French toast? Äckligt. Scrambled eggs? Yummy. På kvällen grillade vi hot dogs och alla smakade mina svenska chokladbollar som jag hade bakat (personligen tyckte jag bollarna smakade helt fel men de verkade gilla dom). Jag fick också träffa Lyns häst, den är så gullig. Vi kollade på Juno (två gånger, den var jätte bra!) och How To Lose a Guy in Ten Days. Runt halv tolv så stack Leigh och Ana hem och jag, Sheila och Lyn stack ut och la oss i tältet. Vi kollade på ännu en film och hade lite girl-talk. Kom inte ihåg när vi somnade men jag vaknade runt 5 tiden av att det öste ner regn. Ursäkta om jag låter lite tråkig just nu men jag kan knappt hålla ögonen öppna. Jag tror att vi ska ha en till camp-out nästa helg, fast denna gången hos Sheila.
Tänker bli lite personlig nu så för er som inte gillar det, hoppa över denna paragraf. Jag har upptäckt vem som är North Miami High Schools elaka haga. Brandi. Den tjejen hatar verkligen när någon annan går inom hennes ”territorium”. Fnyss. Allvarligt talat, hon beter sig som om hon äger en ”viss kille” och bara för att jag pratar med ”honom” beter hon sig som en jävla skata. Ugh, jag gillar inte henne.
Skolan går bra, jag har redan lyckats vissa att jag suger i både Biologi och Algebra, men vad gör man? Matte på engelska är inte en trevlig sak. Ugh. Konst är roligt, men på den lektionen sitter jag och Sheila para och pratar ändå, haha. Sheila är definitivt min favorit på North Miami High School (förutom Jared då haha, Choir-boy, love him). Sheila är den personen som ger mig tips om exakt allting, när jag har problem så har alltid Sheila en lösning. Det var hon som tvingade mej att fråga locker-guy ifall han ville käka breadsticks med mej. Det ville han också. Oooookej, jag hoppas inte detta börjar bli tråkigt. Men allvarligt talat, mycket om amerikansk high school som man ser på TV är inte sant, men det är verkligen mycket drama på North Miami High och ibland känns det lite som jag har fastnat i en såpa.
Fick reda på idag också hur jag ligger till i skolan, har ett C (typ G) i Biologi, B (typ VG) i Engelska och Konst men däremot ligger jag jätte bra till US Government. Hm. Vem hade kunnat tro att jag fattar amerikansk politik. Det börjar bli lite kallare här nu, ingen varme längre, mycket regn. Min värdmamma har redan börjat sätta ut alla Halloween prylar utomhus. Haha. Amerikanarna gillar verkligen Halloween.
PS. Det har kommit en jätte het lärare till North Miami. Hade honom på historian idag, han är typ 22 och… ja, ni kan tänka er. Sissy, du hade nog gillat alla dessa killar här i majsfältet, de toppar både de turkiska och de svenska killarna. Ha.
/Sofia
Dagens låt: ”The Story” – Brandi Carlile.
I lördags kväll hade vi en girls sleepover/camp-out hos Lyn. Jag, Sheila, Leigh, Ana och Lyn. Jag åt twizzlers och pixie sticks (den skiten är SÅ god) för första gången och vi käkade French toast och scrambled eggs till frukost. French toast? Äckligt. Scrambled eggs? Yummy. På kvällen grillade vi hot dogs och alla smakade mina svenska chokladbollar som jag hade bakat (personligen tyckte jag bollarna smakade helt fel men de verkade gilla dom). Jag fick också träffa Lyns häst, den är så gullig. Vi kollade på Juno (två gånger, den var jätte bra!) och How To Lose a Guy in Ten Days. Runt halv tolv så stack Leigh och Ana hem och jag, Sheila och Lyn stack ut och la oss i tältet. Vi kollade på ännu en film och hade lite girl-talk. Kom inte ihåg när vi somnade men jag vaknade runt 5 tiden av att det öste ner regn. Ursäkta om jag låter lite tråkig just nu men jag kan knappt hålla ögonen öppna. Jag tror att vi ska ha en till camp-out nästa helg, fast denna gången hos Sheila.
Tänker bli lite personlig nu så för er som inte gillar det, hoppa över denna paragraf. Jag har upptäckt vem som är North Miami High Schools elaka haga. Brandi. Den tjejen hatar verkligen när någon annan går inom hennes ”territorium”. Fnyss. Allvarligt talat, hon beter sig som om hon äger en ”viss kille” och bara för att jag pratar med ”honom” beter hon sig som en jävla skata. Ugh, jag gillar inte henne.
Skolan går bra, jag har redan lyckats vissa att jag suger i både Biologi och Algebra, men vad gör man? Matte på engelska är inte en trevlig sak. Ugh. Konst är roligt, men på den lektionen sitter jag och Sheila para och pratar ändå, haha. Sheila är definitivt min favorit på North Miami High School (förutom Jared då haha, Choir-boy, love him). Sheila är den personen som ger mig tips om exakt allting, när jag har problem så har alltid Sheila en lösning. Det var hon som tvingade mej att fråga locker-guy ifall han ville käka breadsticks med mej. Det ville han också. Oooookej, jag hoppas inte detta börjar bli tråkigt. Men allvarligt talat, mycket om amerikansk high school som man ser på TV är inte sant, men det är verkligen mycket drama på North Miami High och ibland känns det lite som jag har fastnat i en såpa.
Fick reda på idag också hur jag ligger till i skolan, har ett C (typ G) i Biologi, B (typ VG) i Engelska och Konst men däremot ligger jag jätte bra till US Government. Hm. Vem hade kunnat tro att jag fattar amerikansk politik. Det börjar bli lite kallare här nu, ingen varme längre, mycket regn. Min värdmamma har redan börjat sätta ut alla Halloween prylar utomhus. Haha. Amerikanarna gillar verkligen Halloween.
PS. Det har kommit en jätte het lärare till North Miami. Hade honom på historian idag, han är typ 22 och… ja, ni kan tänka er. Sissy, du hade nog gillat alla dessa killar här i majsfältet, de toppar både de turkiska och de svenska killarna. Ha.
/Sofia
Dagens låt: ”The Story” – Brandi Carlile.
söndag 24 augusti 2008
Fools Like Me?
Detta är just typiskt mig. När jag kom hit hade jag bestämt mig för att vara duktig, uppföra mig och följa mina nya föräldrars regler. Okej, tekniskt sätt har jag inte brutit mot deras regler… än. Min värdpappa, Ryan, retar mig hela tiden över mina killkompisar. Vilket är lite underligt, eftersom jag har alltid varit den personen som håller mig till tjejkompisar, men min värdmamma har rätt, killar är lättare att bli vän med. No back-stabbing. Som sagt var, kom hem i torsdags från skolan och ungefär så här löd vår konversation:
Ryan: How was school?
Jag: Great! I learned… things.
Ryan: What kind of things?
Jag: Well, we’re talking about the human body in Biology.
Ryan: Ooh. What’s his name?
Vad svarar man till det? Yeah, his name’s locker-guy. Det kallar jag honom, eftersom han har skåpet jämte mitt. Det är verkligen roligt att reta Ryan, haha. När jag kom hem ifrån skolan igår så sa Ryan att sheriffen hade varit här och letat efter mig. Dum som jag är, så trodde jag på honom. Därför är det roligt att reta Ryan. Payback’s a bitch, pops. Han heter Derrick förresten. Locker-guy, han heter Derrick. Ni kanske inte bryr er, men whatever, detta är min blogg så ni får lida med mig, även när jag beter mig som en nolla.
Igår kväll var jag på min allra första amerikanska football match! Konstigt nog var det exakt som jag hade föreställt mig (football är verkligen våldsamt). Egentligen gick vi dit för att se Gi spela (Gi, utbytesstudent från Sydkorea, spelade för det andra laget), men vi såg inte honom. Träffade världens ondaste cheerleader också, Kellie, din jävla skata, haha. Skämtar bara. Kellie är så snäll. Ska nog åka och träffa hennes kor snart. Dessutom bor hon granne med Derrick, hehe (SOFIA, SNAP OUT OF IT!!). Gick nästan rakt in i ett träd också (på allvar), träffade Derrick på matchen, han vinkade och sa hej, och jag… som sagt var, gick nästan rakt in i ett träd. I am so obvious. Och nu är jag pinsam, aaah. Fick en liten mini-football av Kellie också, den är jätte gullig! Ska tvinga alla att signera den innan jag åker hem nästa år.
Åt min allra första fortune cookie igår också. Har fortfarande kvar lappen där det står min fortune, och den lyder så här: The object of your desire comes closer. Hint hint. Kirstin är inte hemma denna helgen. Hon är hos sin psycho pappa. Eller jag har hört att han är psycho. Tydligen var det därför det tog slut mellan honom och min värdmamma. Angie sa att han var ganska våldsam, sedan sa Kirstin till mig att han brukar slå sin nuvarande fru. Jag var helt chockad. Och de låtar Kirstin åka till honom varann helg? Jag tycker det låter lite konstigt att de låter honom nära Kirstin. Hm.
Idag var det städdag och eftersom Kirstin var hos sin pappa fick jag städa vårt badrum själv. Att städa toaletten var inte så hemskt som jag trodde det skulle vara faktiskt, (mamma, få inga idéer nu). Till kvällsmat åt vi en jättegod grönsakspizza (Note to self: fråga min värdmamma om receptet), tomater, äpplen och pasta. Och just nu håller jag på att platta mitt hår. Lite onödigt eftersom mitt hår säkert kommer frizza upp sig i morgon igen. Luftfuktigheten här är så hög och igår så var det 95 (ungefär 35 grader i Celsius) grader varmt, och detta var klockan 6 på kvällen. Uggh. Turkiet väder. Tur att det är så kallt och skönt i skolan i alla fall.
Har bestämt mig för att bli medlem i Drama Club, det verkar roligt, Sheila och Jared är med också och de säger att det är super kul. Har också fått reda på att Sheila är världens Twilight fan, precis som jag. Vi har redan bestämt att vi ska se filmen när den kommer ut här i november. Lynne från min Choir class sa också till mig i fredags att hon planerar att intervjua mig och se ifall jag kanske kan skriva för Smoke Signals (North Miamis skoltidning). Undrar när det blir? Hm. Det suger verkligen att jag inte kan ladda upp några bilder men min värdfamiljs dator är verkligen jätte seg och jag kan inte heller göra det i skolan. Jag får se ifall jag kan fixa det på något sätt. Ha det bra alla!
/ Sofia
Dagens låt: ”Both Sides Now” – Joni Mitchell.
Ryan: How was school?
Jag: Great! I learned… things.
Ryan: What kind of things?
Jag: Well, we’re talking about the human body in Biology.
Ryan: Ooh. What’s his name?
Vad svarar man till det? Yeah, his name’s locker-guy. Det kallar jag honom, eftersom han har skåpet jämte mitt. Det är verkligen roligt att reta Ryan, haha. När jag kom hem ifrån skolan igår så sa Ryan att sheriffen hade varit här och letat efter mig. Dum som jag är, så trodde jag på honom. Därför är det roligt att reta Ryan. Payback’s a bitch, pops. Han heter Derrick förresten. Locker-guy, han heter Derrick. Ni kanske inte bryr er, men whatever, detta är min blogg så ni får lida med mig, även när jag beter mig som en nolla.
Igår kväll var jag på min allra första amerikanska football match! Konstigt nog var det exakt som jag hade föreställt mig (football är verkligen våldsamt). Egentligen gick vi dit för att se Gi spela (Gi, utbytesstudent från Sydkorea, spelade för det andra laget), men vi såg inte honom. Träffade världens ondaste cheerleader också, Kellie, din jävla skata, haha. Skämtar bara. Kellie är så snäll. Ska nog åka och träffa hennes kor snart. Dessutom bor hon granne med Derrick, hehe (SOFIA, SNAP OUT OF IT!!). Gick nästan rakt in i ett träd också (på allvar), träffade Derrick på matchen, han vinkade och sa hej, och jag… som sagt var, gick nästan rakt in i ett träd. I am so obvious. Och nu är jag pinsam, aaah. Fick en liten mini-football av Kellie också, den är jätte gullig! Ska tvinga alla att signera den innan jag åker hem nästa år.
Åt min allra första fortune cookie igår också. Har fortfarande kvar lappen där det står min fortune, och den lyder så här: The object of your desire comes closer. Hint hint. Kirstin är inte hemma denna helgen. Hon är hos sin psycho pappa. Eller jag har hört att han är psycho. Tydligen var det därför det tog slut mellan honom och min värdmamma. Angie sa att han var ganska våldsam, sedan sa Kirstin till mig att han brukar slå sin nuvarande fru. Jag var helt chockad. Och de låtar Kirstin åka till honom varann helg? Jag tycker det låter lite konstigt att de låter honom nära Kirstin. Hm.
Idag var det städdag och eftersom Kirstin var hos sin pappa fick jag städa vårt badrum själv. Att städa toaletten var inte så hemskt som jag trodde det skulle vara faktiskt, (mamma, få inga idéer nu). Till kvällsmat åt vi en jättegod grönsakspizza (Note to self: fråga min värdmamma om receptet), tomater, äpplen och pasta. Och just nu håller jag på att platta mitt hår. Lite onödigt eftersom mitt hår säkert kommer frizza upp sig i morgon igen. Luftfuktigheten här är så hög och igår så var det 95 (ungefär 35 grader i Celsius) grader varmt, och detta var klockan 6 på kvällen. Uggh. Turkiet väder. Tur att det är så kallt och skönt i skolan i alla fall.
Har bestämt mig för att bli medlem i Drama Club, det verkar roligt, Sheila och Jared är med också och de säger att det är super kul. Har också fått reda på att Sheila är världens Twilight fan, precis som jag. Vi har redan bestämt att vi ska se filmen när den kommer ut här i november. Lynne från min Choir class sa också till mig i fredags att hon planerar att intervjua mig och se ifall jag kanske kan skriva för Smoke Signals (North Miamis skoltidning). Undrar när det blir? Hm. Det suger verkligen att jag inte kan ladda upp några bilder men min värdfamiljs dator är verkligen jätte seg och jag kan inte heller göra det i skolan. Jag får se ifall jag kan fixa det på något sätt. Ha det bra alla!
/ Sofia
Dagens låt: ”Both Sides Now” – Joni Mitchell.
onsdag 20 augusti 2008
North Miami High School
Myt #1 Cheerleaders är onda slampor: Egentligen så kan jag nog inte säga så mycket om detta. Jag vet ju inte hur det är på andra skolor runt om i USA. Men på min skola är det inte så, i alla fall vad jag vet. Träffade tre cheerleaders redan första dagen. Chip, Kellie och Candace. Alla var verkligen jätte snälla och inte alls så där blonda och uppblåsta som jag trodde att de var. Haha, jag vet, jag vet, jag har tittat på för mycket amerikanska TV serier.
Myt #2 Amerikansk mat är väldigt fet: Personligen så tycker jag att min värdfamilj har ganska bra mat för att vara amerikansk mat. Ikväll så gjorde min värdmamma en jätte god middag med potatismos, kött, ananas, ärtor och bröd. Men japp, här finns den gamla goda snabbmaten. Pizza, hamburgare, tusen olika sorters ”dogs”, och mycket ostiga grejer. Jag vet i alla fall att dom har fruktsallad i skolan! Yay!
Myt #3 Rednecks lyssnar på country: Duh. I alla fall de rednecks som jag har stött på, haha. Japp, dom sitter där med sina Harley-Davidson tröjor och deras cowboy hatar och jämför motorcyklar, haha.
Myt #4 Amerikanare är extremt paranoida: Lärarna är paranoida. Min Substance Abuse Ed lärare, Mr DuBois, tror hela tiden att någon smyger på honom i klassrummet, vi är kanske 12 personer på den lektionen, haha. Man får inte använda knivar när man äter, tydligen så kan man hugga ner varandra med dom. Enligt lärarna får man inte ha med sig sin väska in på lektion (hallå? Min väska är mitt liv, allt jag äger finns i det väskan… nästan), för i väskan kan man förvara ett vapen. Bu-hu.
X
North Miami High School är en extremt liten skola (men ändå lyckades jag tappa bort mig redan första dagen), med ungefär 500 elever. Fick reda på av Megan att i senior klassen finns det 80 elever. Första dagen gick väl sisådär, vaknade runt 7, var så nervös att jag inte kunde somna om. Bussen hämtade upp mig och Kirsten vid 9. Jag kände mig mer säker på bussen, för där kände jag några… yngre, haha. Men sen när jag väl kom till North Miami var jag helt förvirrad, jag visste inte alls vart jag skulle gå. Alla samlades i gympa salen där jag och Miranda (utbytesstudent från Taiwan) blev presenterade för hela skolan.
Sedan började alla lektioner. US History var runt ut sagt en underlig lektion, läraren, Mr Bridge (Coach Bridge, han gillar verkligen sin fotboll), snackade hela tiden om hur mycket han hatade föräldrar, sedan spenderade han resten av lektion att snacka skit om de andra lärarna, haha, jag gillar honom. Nutrition & Wellness är typ den amerikanska version av Hemkunskap och där lär man säg om matlagning och annat. Träffade skit sjysta människor där, bl.a. Alicia och Travis. Substance Abuse Education (där man lär sig om droger och annat) var ganska intressant, Mr DuBois frågade ut alla ifall de någon gång hade testat droger, sedan frågade han mig ifall det var olagligt att röka hasch i Sverige. Hm. Choir Class var rolig men lite underlig, träffade en jätte snäll kille där, Jared, han erbjöd sig att hjälpa mig att hitta alla mina klassrum. Biologin (eller Human Anatomy som läraren, Mr Cullers, kallar det) skrämde mig lite. När jag kom ut ifrån det klassrummet funderade jag nästan på att byta men när Megan sa att man fick dissekera (stavas det så, hm?) en gris på den lektionen bestämde jag mig för att behålla biologin, haha. Matten? Ingen kommentar. Intro to Art var roligt, träffade Sheila där, hon är SÅ snäll och hennes kompisar är superroliga. US Government, japp det var obligatoriskt, ingen kommentar där heller. Verkar tråkigt. Engelskan kan var roligt eftersom denna terminen ska vi fokusera på skrivning, men läraren är så överdrivet GLAD hela jävla tiden. Och hennes ögon rullar. Hon kanske är drogad? Träffade också en söt kille hos min gudiance counselor, han höll upp dörren åt mig. Han hade också en bibel, hehe. Okej, nu börjar jag låta patetisk på allvar. I need some friggin’ sleep.
Allt som allt har det nog varit två lyckade dagar. Det kunde ha gått bättre (Sofia= dåligt lokalsinne), men det kunde också ha gått sämre. På fredag är den en football game, Gi ska spela, woo! Och på lördag ska jag och några andra tjejer åka till någon jävlar dancing hall, jag vet inte riktigt vad det är, haha. Det är allt för mig idag. Är trött. Har det bra era svenska suckers.
Bilddagbok: sofiaindiana.bilddagboken.se
/Sofia
Dagens låt: ”Wish You Were” – Kate Voegele.
lördag 16 augusti 2008
Rednecks
Det är så fridfullt här ute. Ikväll såg jag nog en av de vackraste solnedgångarna någonsin, man ser dom så bra här ute, inga höga byggnader eller någonting i vägen. Min närmaste granne är ju ett majsfält. Men det gör mig inte så mycket faktiskt. Okej, det är ganska farmigt här ute men jag gillar människorna här ute, de är så snälla. En av mina närmaste grannar har en son som är typ 19 eller 20. Devon Craft. Han har en motorcykel och tydligen fem flickvänner och han ser ut som en jävla modell. Ryan och Angie säger att jag borde hålla mig borta ifrån honom. Tydligen är han inte bra för mig. Fniss. Fniss. Fniss. Okej, okej, jag ska uppföra mig. Han kör förbi här några gånger, jag undrar ifall han har sett att jag spionerar på honom, haha? Han gick på min skola, North Miami High School, fast han gick ut förrförra året. Vågar man fråga runt på skolan om honom? Hehe. På tal om North Miami High School, var där och fick mitt schema för två dagar sedan. Jag kommer vara senior! Yay! Jag har US History, Nutrition & Wellness, Substance Abuse Education, Choir, Biology, Algebra, Introduction to Art, US Government & English. Skola var liten men fin, jag ljuger om jag säger att jag inte är alls nervös. Råkade av misstag säga inför musikal och dramaläraren att jag älskar teater och att sjunga. Hon har redan spanat in mig för årets musikal. Great, just great. På vägen ut från skolan spanade jag lite på killarna i Crosscountry laget. Jag säger bara en grej, killarna är ute är verkligen friggin’ heta!
Ikväll var hela familjen på en ”cook-out” hos någon Steve snubbe. Kirstin träffade någon i sin egen ålder och lämnade mig ifred för en gångs skull haha. Japp, jag sätt där med min Sprite mitt bland alla rednecks och cowboys och bara tänkte: vad fan har jag gett mig in på? Allvarligt, de satt där med sin country musik och sina stora blodiga stekar och jämförde biker boots! Oh my God! Jag menar hälften av alla där hade Harley tröjor på sig! Efter en stund gick jag iväg med Kirstin och hennes kompis Jessica bara för att komma bort från ”the Southern twang”. Konstigt nog hade jag kul med en 8-åring och en 13-åring. Jessica försökte få mig att lyssna på Jonas Brothers och vi alla blev attackerade av fladdermöss. Haha. Men det var kul, fast jag tror ändå att jag snart behöver någon i min egen ålder. När vi kom hem ikväll var jag i chock. Efter att ha spenderat kvällen med rednecks och cowboys i mitten av all majs i Indiana skulle du också ha varit i chock, tro mig. Jag började gapskratta och bara föll ner på golvet. Där låg jag, Sofia Johansson från Hyltebruk i Sverige, på golvet i ett hus mitt bland tusen majsfält någonstans i Indiana, USA, tusen mil hemifrån. Just då verkade det väldigt roligt. Vet inte ifall Kirstin tyckte att det var så roligt, hon såg lite orolig ut, haha, ”Sofia, are you okay?” Och jag, ”I’m fine, I’m great, I am frickadickalicious, I’m awesome.” Och sen började jag skratta igen. Kirstin verkade inte övertygad för hon sprang och hämtade Angie. Angie frågade ifall jag mådde bra och ifall jag saknade Sverige. Jag försökte övertyga henne att jag bara var trött och jag fortfarande försökte vänja mig vid allting. Men jag tyckte att det hela var friggin’ hilarious, haha. Angie vill att jag ska kalla henne mamma och Ryan för pappa. När hon sa det svalde jag nästan min tunga. Angie säger att det blir mycket lättare för oss alla. Hon vet att det är lite underligt för mig, men jag sa till henne att jag skulle försöka.
Känner mig faktiskt lite isolerad. Min telefon fungerar inte alls här ute bland majsfälten. Har knappt något Internet. Kan inte använda skype. Japp. Detta kommer ta ett tag att vänja sig vid. Träffade min ”nya” farmor i förgår. Jag och Kirstin blev tvingade att plocka typ alla bönor i hela friggin’ Indiana, eller nästan. Fan, jag vill aldrig någonsin se en böna igen i hela mitt liv. Det plockandet förstörde totalt mina naglar. Även om jag är jätte nervös, så vill jag att skolan ska börja så jag har något att fokusera mig på. Wow, trodde aldrig att jag skulle säga det. Hm. Första besöket på Wal-Mart idag, se bilder på min bilddagbok. Fick äntligen köpa lite äpplen, whoo! Vi kollade på skor till Kirstin också, hon vill köpa ett par converse som jag hade, hehe. Hon gör allting som jag gör. Hon äter vad jag äter. Jag har till och med lärt henne några svenska svärord. Jag hoppas att jag inte är dåligt inflytande på henne. Haha. Ja ja, nu ska jag sova. Klockan är halv ett nu.
Jag: I’ve heard stories of high school.
Ryan: Yeah? What kind of stories?
Jag: You know, mean cheerleaders and detention…
Ryan: Mean cheerleaders, huh?
Kirstin: Mom was a cheerleader.
Jag: ……
/Sofia
Dagens låt: ”The One I Love” – David Gray.
Ikväll var hela familjen på en ”cook-out” hos någon Steve snubbe. Kirstin träffade någon i sin egen ålder och lämnade mig ifred för en gångs skull haha. Japp, jag sätt där med min Sprite mitt bland alla rednecks och cowboys och bara tänkte: vad fan har jag gett mig in på? Allvarligt, de satt där med sin country musik och sina stora blodiga stekar och jämförde biker boots! Oh my God! Jag menar hälften av alla där hade Harley tröjor på sig! Efter en stund gick jag iväg med Kirstin och hennes kompis Jessica bara för att komma bort från ”the Southern twang”. Konstigt nog hade jag kul med en 8-åring och en 13-åring. Jessica försökte få mig att lyssna på Jonas Brothers och vi alla blev attackerade av fladdermöss. Haha. Men det var kul, fast jag tror ändå att jag snart behöver någon i min egen ålder. När vi kom hem ikväll var jag i chock. Efter att ha spenderat kvällen med rednecks och cowboys i mitten av all majs i Indiana skulle du också ha varit i chock, tro mig. Jag började gapskratta och bara föll ner på golvet. Där låg jag, Sofia Johansson från Hyltebruk i Sverige, på golvet i ett hus mitt bland tusen majsfält någonstans i Indiana, USA, tusen mil hemifrån. Just då verkade det väldigt roligt. Vet inte ifall Kirstin tyckte att det var så roligt, hon såg lite orolig ut, haha, ”Sofia, are you okay?” Och jag, ”I’m fine, I’m great, I am frickadickalicious, I’m awesome.” Och sen började jag skratta igen. Kirstin verkade inte övertygad för hon sprang och hämtade Angie. Angie frågade ifall jag mådde bra och ifall jag saknade Sverige. Jag försökte övertyga henne att jag bara var trött och jag fortfarande försökte vänja mig vid allting. Men jag tyckte att det hela var friggin’ hilarious, haha. Angie vill att jag ska kalla henne mamma och Ryan för pappa. När hon sa det svalde jag nästan min tunga. Angie säger att det blir mycket lättare för oss alla. Hon vet att det är lite underligt för mig, men jag sa till henne att jag skulle försöka.
Känner mig faktiskt lite isolerad. Min telefon fungerar inte alls här ute bland majsfälten. Har knappt något Internet. Kan inte använda skype. Japp. Detta kommer ta ett tag att vänja sig vid. Träffade min ”nya” farmor i förgår. Jag och Kirstin blev tvingade att plocka typ alla bönor i hela friggin’ Indiana, eller nästan. Fan, jag vill aldrig någonsin se en böna igen i hela mitt liv. Det plockandet förstörde totalt mina naglar. Även om jag är jätte nervös, så vill jag att skolan ska börja så jag har något att fokusera mig på. Wow, trodde aldrig att jag skulle säga det. Hm. Första besöket på Wal-Mart idag, se bilder på min bilddagbok. Fick äntligen köpa lite äpplen, whoo! Vi kollade på skor till Kirstin också, hon vill köpa ett par converse som jag hade, hehe. Hon gör allting som jag gör. Hon äter vad jag äter. Jag har till och med lärt henne några svenska svärord. Jag hoppas att jag inte är dåligt inflytande på henne. Haha. Ja ja, nu ska jag sova. Klockan är halv ett nu.
Jag: I’ve heard stories of high school.
Ryan: Yeah? What kind of stories?
Jag: You know, mean cheerleaders and detention…
Ryan: Mean cheerleaders, huh?
Kirstin: Mom was a cheerleader.
Jag: ……
/Sofia
Dagens låt: ”The One I Love” – David Gray.
Lovely Town of Peru
Låt mig börja från allra första början. Torsdagen den 7:e Augusti. Inte för att bara överdramatisk men allting började den dagen. Kunde inte sova den natten, inte för att jag var nervös – min hals höll på att döda mig. Förkylning reeks (Kirstin’s ord, haha). Somnade kanske runt 3 eller så. Vaknade kanske 6? Minns inte riktigt. Men något sånt. Det var ju ett tag sen nu. När vi väl kom fram till flygplatsen började jag bli lite nervös. Konstigt nog var jag ändå ganska lugn. Brist på sömn gjorde mig nog mentalt slö. Jag tror kanske att mitt problem var att jag inte fattade vad jag höll på med. Jag menar, där var jag på Landvetter med mina två stora lila väskor på väg till USA. Japp, jag tror inte att jag fattade det själv. Flyget mellan Landvetter och Arlanda var hemskt, de flög inte så långt upp och det gjorde det bara värre för mig. Ew. När jag väl kom fram till Arlanda kände jag mig lite osäker, skulle vi möta några från Explorica på terminalen eller vad? Jag lyckades bryta mig loss från min lilla bubbla och gick fram till fyra tjejer jag trodde skulle åka med Explorica. Det skulle de också. Flyget mellan Stockholm och New York var mycket mer bekvämt. Jag fick två platser helt för mig själv, fast jag satt bredvid en odräglig liten ungjävel som hela tiden sa till mig att stänga av min iPod. Jag fick i alla fall en egen TV och jag satt och kollade på Ugly Betty. Resten av kvällen var lite av en mardröm. När vi kom fram till Newark Airport var jag både trött och hungrig. Mina två stora väskor gjorde det inte lättare heller (Varför tog jag med mig två stora väskor när alla andra bara hade en?!). Blev lite utskälld av en amerikansk vakt när jag fotade inne på flygplatsen. Tydligen fick man inte det. Ugh, odrägliga amerikanare. Alla på den flygplatsen var så otrevliga. Den vakten som förhörde mig sa att hon trodde att jag skulle bli skickad till rektorn flera gånger på min nya skola. Bitch. Dessutom skrattade hon – på ett elakt sätt - när jag sa att min syster bodde i Turkiet. Väl framme på hotellet fick jag dela rum med Anna och Isabel. Isabel var faktiskt också en Halmstad bo, fast ett år yngre. Anna, berömda Anna med bloggen, alla visste vi vem hon var, haha. Isabel skulle till Oklahoma och Anna till South Dakota. Andra personer jag lärde känna ganska bra var Karin, i Kansas nu, och Ida, i Idaho. Kolla min bilddagbok för bilder.
New York var otroligt. Precis som jag hade föreställt det. Fast om jag ska vara ärlig så trodde jag att Empire State Building skulle vara lite högre, vi gick aldrig upp där – för lång kö, för lite tid, för varmt. Allvarligt så har jag mer detaljer om New York resan på bilddagboken än i mitt huvud. Fick se var John Lennon dog. Var inne på Victoria’s Secret – Jian, du hade älskat det. Träffade en drogad snubbe i Chinatown. Åkte färjan till Staten Island. Times Square. Chrysler Building. Upper East Side – ser faktiskt ut exakt som på Gossip Girl. Central Park. Sushi Samba – Sex & the City grej. The Village. Frihetsgudinnan. När det var dags att åka till värdfamiljerna på söndagen var jag fortfarande ganska lugn. Flög från New York ner till Raleigh i North Carolina och sedan ner till Atlanta. I Atlanta fick jag panik. Efter jag sa hej då till de sista utbytesstudenterna gick jag faktiskt runt på den enorma flygplatsen i Atlanta och försökte hitta utgången. Jag hade gjort upp en plan i mitt huvud, jag skulle fly. Just då verkade det perfekt, min plan alltså, bara springa rakt ut, sticka ifrån flygplatsen och inte komma tillbaka. Skit i väskorna. Skit i Explorica. Skit i värdfamiljen. Skit i allt. Bara spring för helvete! Spring! Som tur var gick jag förbi en bokaffär och jag var tvungen att gå in. Köpte tre böcker, två Stephanie Plum böcker och en bok som hette the Other Boleyn Girl. Det gjorde mig lugn och jag sprang tillbaka till min gate. På planet satt jag bredvid en amerikansk soldat – ganska het (det gjorde mig lugn). Tydligen hade han precis kommit hem från Irak. Framme i Fort Wayne fick jag panik igen. Sprang in på toaletten för att fixa upp mig lite. Spenderade nästan 10 minuter på den toaletten – kände mig så ensam. Min värdmamma Angie och mina värdsyskon Kirstin, Eli och Ross mötte mig precis nedanför rulltrapporna. Självklart hade de en stor skylt. Jag var för chockad och mållös för att göra någonting annat än att krama dem. Men de var så snälla, fick en gullig fotlänk av Kirstin. Bilresan från flygplatsen var inte så pinsam som jag trodde att den skulle vara. Kirstin pratade på hela tiden. Hon ville veta så mycket. Pratade svenska med henne också, haha, det gillade hon. Mitt första möte med min värdpappa, Ryan, var lite av en chock. Han var inte som jag hade tänkt mig. Jag var faktisk lite rädd att jag inte skulle komma överens med min värdpappa, han verkade vara lite underlig (han jagar och fiskar – den typen av person) men jag gillar faktiskt honom, han är skitrolig och han svär lika mycket som jag gör. Dessutom gillar han Nirvana och Queen – det räcker för mig, haha. Ross, han är två år, älskar mig jätte mycket, haha, han lärde sig att säga mitt namn snabbt och hans favorit ord är ”Why?”. Både Ross och Eli är så gulliga.
Den första dagen åkte vi till Indiana Beach, ett nöjesfält, och jag åkte nästan allting bara för att slippa tänka – hela mitt huvud var som en liten bomb, jag hade så mycket i huvudet. Sedan på kvällen åkte vi och campade. Allvarligt när de sa att vi skulle campa blev jag lite illamående, haha -mygg, fladdermöss, ormar, tält och en värdpappa som typ är den amerikanska version av Naturmannen – utan skägget då. No thanks. Självklart var det inte så, de hade en megastor husvagn och det var faktiskt ganska kul att campa. Men efter att ha spenderat fyra nätter i en sovsäck i en liten säng med Kirstin (min nacke och rygg är så stela och ömma just nu) så är jag glad över att få sova i en riktig säng i natt. Fångade också min allra första firre igår (är ganska stolt över mig själv), men när Ryan ville att jag skulle ta ut kroken ur fisken ville jag bara skrika, fast han gjorde det tillslut. Hittade också en orm vi dammen vi campade vid. Döpte ormen till Kurt. Kurt fick däremot inte leva så länge. När Ryan såg ormen sköt han ihjäl den. Det gjorde mig lite deprimerad faktiskt. Ryan jagar ekorrar också, friggin’ EKORRAR! Han dödade typ 10 ekorrar i morse, det gjorde mig ännu mer deprimerad. Jag hann inte ens döpa dem. Maten suger här. Okej, kanske inte allting. Jag gillar deras bönor och ananasen. Korvarna är goda också, och deras kalkonmackor. Men peanutbutter och jelly mackor? Ew. När jag käkade pannkakor och sirap höll jag på att spy. Grillade marshmallows? Ugh. Jag älskar Granola bars däremot, ska nog leva på dom när jag bor här, haha, de är till och med low fat. Dricker ingenting annat än vatten heller. Fick till och med köpa lite äpplen idag, hallelujah! Okej, det är allt för idag. Uppdaterar nog imorgon igen tror jag.
/Sofia
Dagens låt: ”A Case of You” – Joni Mitchell.
New York var otroligt. Precis som jag hade föreställt det. Fast om jag ska vara ärlig så trodde jag att Empire State Building skulle vara lite högre, vi gick aldrig upp där – för lång kö, för lite tid, för varmt. Allvarligt så har jag mer detaljer om New York resan på bilddagboken än i mitt huvud. Fick se var John Lennon dog. Var inne på Victoria’s Secret – Jian, du hade älskat det. Träffade en drogad snubbe i Chinatown. Åkte färjan till Staten Island. Times Square. Chrysler Building. Upper East Side – ser faktiskt ut exakt som på Gossip Girl. Central Park. Sushi Samba – Sex & the City grej. The Village. Frihetsgudinnan. När det var dags att åka till värdfamiljerna på söndagen var jag fortfarande ganska lugn. Flög från New York ner till Raleigh i North Carolina och sedan ner till Atlanta. I Atlanta fick jag panik. Efter jag sa hej då till de sista utbytesstudenterna gick jag faktiskt runt på den enorma flygplatsen i Atlanta och försökte hitta utgången. Jag hade gjort upp en plan i mitt huvud, jag skulle fly. Just då verkade det perfekt, min plan alltså, bara springa rakt ut, sticka ifrån flygplatsen och inte komma tillbaka. Skit i väskorna. Skit i Explorica. Skit i värdfamiljen. Skit i allt. Bara spring för helvete! Spring! Som tur var gick jag förbi en bokaffär och jag var tvungen att gå in. Köpte tre böcker, två Stephanie Plum böcker och en bok som hette the Other Boleyn Girl. Det gjorde mig lugn och jag sprang tillbaka till min gate. På planet satt jag bredvid en amerikansk soldat – ganska het (det gjorde mig lugn). Tydligen hade han precis kommit hem från Irak. Framme i Fort Wayne fick jag panik igen. Sprang in på toaletten för att fixa upp mig lite. Spenderade nästan 10 minuter på den toaletten – kände mig så ensam. Min värdmamma Angie och mina värdsyskon Kirstin, Eli och Ross mötte mig precis nedanför rulltrapporna. Självklart hade de en stor skylt. Jag var för chockad och mållös för att göra någonting annat än att krama dem. Men de var så snälla, fick en gullig fotlänk av Kirstin. Bilresan från flygplatsen var inte så pinsam som jag trodde att den skulle vara. Kirstin pratade på hela tiden. Hon ville veta så mycket. Pratade svenska med henne också, haha, det gillade hon. Mitt första möte med min värdpappa, Ryan, var lite av en chock. Han var inte som jag hade tänkt mig. Jag var faktisk lite rädd att jag inte skulle komma överens med min värdpappa, han verkade vara lite underlig (han jagar och fiskar – den typen av person) men jag gillar faktiskt honom, han är skitrolig och han svär lika mycket som jag gör. Dessutom gillar han Nirvana och Queen – det räcker för mig, haha. Ross, han är två år, älskar mig jätte mycket, haha, han lärde sig att säga mitt namn snabbt och hans favorit ord är ”Why?”. Både Ross och Eli är så gulliga.
Den första dagen åkte vi till Indiana Beach, ett nöjesfält, och jag åkte nästan allting bara för att slippa tänka – hela mitt huvud var som en liten bomb, jag hade så mycket i huvudet. Sedan på kvällen åkte vi och campade. Allvarligt när de sa att vi skulle campa blev jag lite illamående, haha -mygg, fladdermöss, ormar, tält och en värdpappa som typ är den amerikanska version av Naturmannen – utan skägget då. No thanks. Självklart var det inte så, de hade en megastor husvagn och det var faktiskt ganska kul att campa. Men efter att ha spenderat fyra nätter i en sovsäck i en liten säng med Kirstin (min nacke och rygg är så stela och ömma just nu) så är jag glad över att få sova i en riktig säng i natt. Fångade också min allra första firre igår (är ganska stolt över mig själv), men när Ryan ville att jag skulle ta ut kroken ur fisken ville jag bara skrika, fast han gjorde det tillslut. Hittade också en orm vi dammen vi campade vid. Döpte ormen till Kurt. Kurt fick däremot inte leva så länge. När Ryan såg ormen sköt han ihjäl den. Det gjorde mig lite deprimerad faktiskt. Ryan jagar ekorrar också, friggin’ EKORRAR! Han dödade typ 10 ekorrar i morse, det gjorde mig ännu mer deprimerad. Jag hann inte ens döpa dem. Maten suger här. Okej, kanske inte allting. Jag gillar deras bönor och ananasen. Korvarna är goda också, och deras kalkonmackor. Men peanutbutter och jelly mackor? Ew. När jag käkade pannkakor och sirap höll jag på att spy. Grillade marshmallows? Ugh. Jag älskar Granola bars däremot, ska nog leva på dom när jag bor här, haha, de är till och med low fat. Dricker ingenting annat än vatten heller. Fick till och med köpa lite äpplen idag, hallelujah! Okej, det är allt för idag. Uppdaterar nog imorgon igen tror jag.
/Sofia
Dagens låt: ”A Case of You” – Joni Mitchell.
onsdag 6 augusti 2008
Buh-bye Sverige
Japp. Dagen är kommen. Låter allt lite deprimerande, haha. Skriver en snabb sista hälsning från Sverige, för, let's face it, jag har jäkligt mycket att göra. Imorgon drar det iväg till USA, konstigt nog är jag inte så nervös som jag trodde att jag skulle vara. Håller på att bli lite sjuk, det kanske är därför. Förkylningen tillåter inte mej att känna någonting. Det var ju meningen att det skulle vara panikdagen idag, istället är jag ganska lugn. Ingen resefeber än, konstigt nog. Jag är ju lite nervös, men på ett jätte bra sätt! Packningen gick ju sisådär, lade ut allting på sängen i går kväll som jag skulle ha med mej. Sen när jag ville gå och lägga mej så la forfarande alla saker kvar i sängen. Jag vet inte vad det säger om mej, haha. Nu är allting packat iallafall, två stora resväskor, en väger 21,1 kg och den andra typ 17,4 kg. Men det är bra, jag behöver lite plats till några kilo svenskt lösgodis också, (saltlaktris, jag har hört att de inte har det i USA). Kanske en marabou med? Fast det smälter nog.
Ett stort tack går ut till Anna, (anna-usa.blogspot.com) som har lagt upp bilder på Garden Hotel (hotellet vi utbytesstudenter ska bo på i tre dagar). Personligen tycker jag att hotellet ser jävligt lyxigt ut - jag är ju van vid ganska skabbiga London hotell i storstäder, haha. De har internet också! Yay!
Igår såg man då The Dark Knight med tjejerna. Jag tyckte att den var skitbra! Ett rent mästerverk. Heath Ledger stal varenda scen han var i som den läskiga Jokern. Stor del av kvällen bestod också av att koka upp en plan hur vi kunde kanske träffas i New York nästa år när jag åker hem från USA. Är inte säker ifall det går att stanna kvar däremot, planen är säkert redan fixade då. Men, men, vi får se ur allting spelas ut. Ikväll är det avskedskväll (döpte det själv, orginellt eller hur?) och vi ska alla träffas på stranden och ha en liten picnic. Ska nog ta med lilla Malte också.
Nopp. Det är allt för mig just nu. Kanske uppdaterar i New York. Sista inlägget i Sverige i år. Wow, jag kan inte fatta att detta verkligen händer, iiiiiiie!
/Sofia (Duracell reser till USA. Ready to kick some butt.)
Dagens Låt: "I Want It All" - Queen
Ett stort tack går ut till Anna, (anna-usa.blogspot.com) som har lagt upp bilder på Garden Hotel (hotellet vi utbytesstudenter ska bo på i tre dagar). Personligen tycker jag att hotellet ser jävligt lyxigt ut - jag är ju van vid ganska skabbiga London hotell i storstäder, haha. De har internet också! Yay!
Igår såg man då The Dark Knight med tjejerna. Jag tyckte att den var skitbra! Ett rent mästerverk. Heath Ledger stal varenda scen han var i som den läskiga Jokern. Stor del av kvällen bestod också av att koka upp en plan hur vi kunde kanske träffas i New York nästa år när jag åker hem från USA. Är inte säker ifall det går att stanna kvar däremot, planen är säkert redan fixade då. Men, men, vi får se ur allting spelas ut. Ikväll är det avskedskväll (döpte det själv, orginellt eller hur?) och vi ska alla träffas på stranden och ha en liten picnic. Ska nog ta med lilla Malte också.
Nopp. Det är allt för mig just nu. Kanske uppdaterar i New York. Sista inlägget i Sverige i år. Wow, jag kan inte fatta att detta verkligen händer, iiiiiiie!
/Sofia (Duracell reser till USA. Ready to kick some butt.)
Dagens Låt: "I Want It All" - Queen
tisdag 5 augusti 2008
lördag 5 juli 2008
Moses & Malte - Brotherly Love!
Fniss. Fniss. Sneaky. Sneaky. Jian, din madda fakka, detta är till dig!
/Duracell xoxo
Valpgrisar & Polkagrisar
Japp. Jag har inte uppdaterat alls. Sue me. Men vi har i alla fall hämtat lilla Malte nu! Är han inte söt? Jag tror faktiskt att han gillar mig mest, haha. Han bet mig först av alla - jag ser det som en bra grej tror det eller ej. Moses blev lite avundsjuk när alla vi kela med Malte, men han vänjer nog sig vid det sooner or later.
Var i Stockholm i torsdags då. Skulle fixa mitt visum på Amerikanska ambassaden. Klockan åtta på morgonen. Pappa och jag körde hemifrån runt halv 2 på natten. Det var inte trevligt att sitta i bil 5 timmar upp till Sthlm när man var halv-död. Ugh. Note to self: Nästa gång jag ska åka så långt på natten ta sömnpiller, allvarligt. När vi väl kom upp till Ambassaden var jag mer än halv-död, jag var trött, illamående, svimfärdig och skitnervös. Jag trodde på allvar att jag inte skulle få visumet, jag trodde inte ens att jag skulle få komma in på Ambassaden. Och tanken att jag skulle få stå i kö i flera timmer i den hettan gjorde mig ännu mer illamående. Personen som stod framför mig i kön fick inte komma in, han hade något fel papper. Flera andra kommer inte heller in. Konstigt nog så hade jag faktiskt alla papper och jag kom in på Ambassaden först. En kvart senare var det över. Hon som intervjuade mig var jätte snäll, hon frågade inte ens några terrorist frågor - don't ask. Snacka om att jag var lättad när jag äntligen fick komma ut. Amerikanarna där uppe var inte så skrämmande som jag trodde, haha. På vägen hem stannade vi i Gränna - jag behöver inte äns skriva vad vi gjorde där. Polka, polka, polka. Jag älskar polka. Godiset alltså. Inte dansen. Ew.
Jag håller på med ett projekt. Ett jätte roligt projekt. Kan inte säga vad det är än, men det kommer upp snart vad det är. Okej, jag har babblat färdigt för idag. Det var allt för mig. See ya.
/Sofia
Dagens låt: "Futurism" - Muse.
söndag 29 juni 2008
So It Begins
Jag är inte bra på att blogga. Bara så att alla vet innan de kliver in i det underliga stället som är min hjärna. Jag ska göra mitt bästa. Skriva kan jag, men blogga är en helt annan sak. Varning: jag är borde glömsk och lat. Så jag kanske inte uppdaterar så ofta, i alla fall inte just nu. Men sen, när jag sticker till USA, då ska jag verkligen försöka bättre. Annars hugger nog mamma huvudet av mig - haha, skämtar bara Madicken. Jag vill ju att alla här hemma ska veta vad jag håller på med över Atlanten - eller, ja, inte nästan allt, men stor del av det. Jag hade aldrig tänkt på att skapa en blogg om jag ska vara ärlig, från början tänkte jag använda resedagboken att dokumentera USA, men min kära turkiska syster inspirerade mig att skapa en blogg istället. Så kudos till dig Jian, du har fått mig att börja blogga. Un-fuckin-believable.
Ja, som sagt va, denna blogg ska jag då ägna åt att tjata om mitt år i USA - som egentligen inte börjar förens 7 Augusti! Japp, 7 Augusti drar jag iväg med ungefär 25 andra utbytesstudenter. Flyger från Göteborg till Arlanda och sedan vidare till New York City. 3 dagar i the Big Apple och sedan sticker alla åt olika håll i USA - jag till the Hooiser State, Indiana. Har fått en jätte bra värdfamilj verkligen! Har hållt kontakten med min värdmamma, Angie Betzner, i nästan 4 månader nu. Vill träffa dom nu - kan knappt bärga mig! Mer snack sen, för just nu orkar jag inte skriva mer.
En sak till: på tisdag hämtar vi äntligen vår lilla valp! Woo!
/Sofia
Dagens låt: "America" - Razorlight
Ja, som sagt va, denna blogg ska jag då ägna åt att tjata om mitt år i USA - som egentligen inte börjar förens 7 Augusti! Japp, 7 Augusti drar jag iväg med ungefär 25 andra utbytesstudenter. Flyger från Göteborg till Arlanda och sedan vidare till New York City. 3 dagar i the Big Apple och sedan sticker alla åt olika håll i USA - jag till the Hooiser State, Indiana. Har fått en jätte bra värdfamilj verkligen! Har hållt kontakten med min värdmamma, Angie Betzner, i nästan 4 månader nu. Vill träffa dom nu - kan knappt bärga mig! Mer snack sen, för just nu orkar jag inte skriva mer.
En sak till: på tisdag hämtar vi äntligen vår lilla valp! Woo!
/Sofia
Dagens låt: "America" - Razorlight
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
