Fools Like Me?

Detta är just typiskt mig. När jag kom hit hade jag bestämt mig för att vara duktig, uppföra mig och följa mina nya föräldrars regler. Okej, tekniskt sätt har jag inte brutit mot deras regler… än. Min värdpappa, Ryan, retar mig hela tiden över mina killkompisar. Vilket är lite underligt, eftersom jag har alltid varit den personen som håller mig till tjejkompisar, men min värdmamma har rätt, killar är lättare att bli vän med. No back-stabbing. Som sagt var, kom hem i torsdags från skolan och ungefär så här löd vår konversation:

Ryan: How was school?
Jag: Great! I learned… things.
Ryan: What kind of things?
Jag: Well, we’re talking about the human body in Biology.
Ryan: Ooh. What’s his name?

Vad svarar man till det? Yeah, his name’s locker-guy. Det kallar jag honom, eftersom han har skåpet jämte mitt. Det är verkligen roligt att reta Ryan, haha. När jag kom hem ifrån skolan igår så sa Ryan att sheriffen hade varit här och letat efter mig. Dum som jag är, så trodde jag på honom. Därför är det roligt att reta Ryan. Payback’s a bitch, pops. Han heter Derrick förresten. Locker-guy, han heter Derrick. Ni kanske inte bryr er, men whatever, detta är min blogg så ni får lida med mig, även när jag beter mig som en nolla.

Igår kväll var jag på min allra första amerikanska football match! Konstigt nog var det exakt som jag hade föreställt mig (football är verkligen våldsamt). Egentligen gick vi dit för att se Gi spela (Gi, utbytesstudent från Sydkorea, spelade för det andra laget), men vi såg inte honom. Träffade världens ondaste cheerleader också, Kellie, din jävla skata, haha. Skämtar bara. Kellie är så snäll. Ska nog åka och träffa hennes kor snart. Dessutom bor hon granne med Derrick, hehe (SOFIA, SNAP OUT OF IT!!). Gick nästan rakt in i ett träd också (på allvar), träffade Derrick på matchen, han vinkade och sa hej, och jag… som sagt var, gick nästan rakt in i ett träd. I am so obvious. Och nu är jag pinsam, aaah. Fick en liten mini-football av Kellie också, den är jätte gullig! Ska tvinga alla att signera den innan jag åker hem nästa år.

Åt min allra första fortune cookie igår också. Har fortfarande kvar lappen där det står min fortune, och den lyder så här: The object of your desire comes closer. Hint hint. Kirstin är inte hemma denna helgen. Hon är hos sin psycho pappa. Eller jag har hört att han är psycho. Tydligen var det därför det tog slut mellan honom och min värdmamma. Angie sa att han var ganska våldsam, sedan sa Kirstin till mig att han brukar slå sin nuvarande fru. Jag var helt chockad. Och de låtar Kirstin åka till honom varann helg? Jag tycker det låter lite konstigt att de låter honom nära Kirstin. Hm.

Idag var det städdag och eftersom Kirstin var hos sin pappa fick jag städa vårt badrum själv. Att städa toaletten var inte så hemskt som jag trodde det skulle vara faktiskt, (mamma, få inga idéer nu). Till kvällsmat åt vi en jättegod grönsakspizza (Note to self: fråga min värdmamma om receptet), tomater, äpplen och pasta. Och just nu håller jag på att platta mitt hår. Lite onödigt eftersom mitt hår säkert kommer frizza upp sig i morgon igen. Luftfuktigheten här är så hög och igår så var det 95 (ungefär 35 grader i Celsius) grader varmt, och detta var klockan 6 på kvällen. Uggh. Turkiet väder. Tur att det är så kallt och skönt i skolan i alla fall.

Har bestämt mig för att bli medlem i Drama Club, det verkar roligt, Sheila och Jared är med också och de säger att det är super kul. Har också fått reda på att Sheila är världens Twilight fan, precis som jag. Vi har redan bestämt att vi ska se filmen när den kommer ut här i november. Lynne från min Choir class sa också till mig i fredags att hon planerar att intervjua mig och se ifall jag kanske kan skriva för Smoke Signals (North Miamis skoltidning). Undrar när det blir? Hm. Det suger verkligen att jag inte kan ladda upp några bilder men min värdfamiljs dator är verkligen jätte seg och jag kan inte heller göra det i skolan. Jag får se ifall jag kan fixa det på något sätt. Ha det bra alla!



/ Sofia


Dagens låt: ”Both Sides Now” – Joni Mitchell.

North Miami High School

Myt #1 Cheerleaders är onda slampor: Egentligen så kan jag nog inte säga så mycket om detta. Jag vet ju inte hur det är på andra skolor runt om i USA. Men på min skola är det inte så, i alla fall vad jag vet. Träffade tre cheerleaders redan första dagen. Chip, Kellie och Candace. Alla var verkligen jätte snälla och inte alls så där blonda och uppblåsta som jag trodde att de var. Haha, jag vet, jag vet, jag har tittat på för mycket amerikanska TV serier.

Myt #2 Amerikansk mat är väldigt fet: Personligen så tycker jag att min värdfamilj har ganska bra mat för att vara amerikansk mat. Ikväll så gjorde min värdmamma en jätte god middag med potatismos, kött, ananas, ärtor och bröd. Men japp, här finns den gamla goda snabbmaten. Pizza, hamburgare, tusen olika sorters ”dogs”, och mycket ostiga grejer. Jag vet i alla fall att dom har fruktsallad i skolan! Yay!

Myt #3 Rednecks lyssnar på country: Duh. I alla fall de rednecks som jag har stött på, haha. Japp, dom sitter där med sina Harley-Davidson tröjor och deras cowboy hatar och jämför motorcyklar, haha.

Myt #4 Amerikanare är extremt paranoida: Lärarna är paranoida. Min Substance Abuse Ed lärare, Mr DuBois, tror hela tiden att någon smyger på honom i klassrummet, vi är kanske 12 personer på den lektionen, haha. Man får inte använda knivar när man äter, tydligen så kan man hugga ner varandra med dom. Enligt lärarna får man inte ha med sig sin väska in på lektion (hallå? Min väska är mitt liv, allt jag äger finns i det väskan… nästan), för i väskan kan man förvara ett vapen. Bu-hu.

X

North Miami High School är en extremt liten skola (men ändå lyckades jag tappa bort mig redan första dagen), med ungefär 500 elever. Fick reda på av Megan att i senior klassen finns det 80 elever. Första dagen gick väl sisådär, vaknade runt 7, var så nervös att jag inte kunde somna om. Bussen hämtade upp mig och Kirsten vid 9. Jag kände mig mer säker på bussen, för där kände jag några… yngre, haha. Men sen när jag väl kom till North Miami var jag helt förvirrad, jag visste inte alls vart jag skulle gå. Alla samlades i gympa salen där jag och Miranda (utbytesstudent från Taiwan) blev presenterade för hela skolan.

Sedan började alla lektioner. US History var runt ut sagt en underlig lektion, läraren, Mr Bridge (Coach Bridge, han gillar verkligen sin fotboll), snackade hela tiden om hur mycket han hatade föräldrar, sedan spenderade han resten av lektion att snacka skit om de andra lärarna, haha, jag gillar honom. Nutrition & Wellness är typ den amerikanska version av Hemkunskap och där lär man säg om matlagning och annat. Träffade skit sjysta människor där, bl.a. Alicia och Travis. Substance Abuse Education (där man lär sig om droger och annat) var ganska intressant, Mr DuBois frågade ut alla ifall de någon gång hade testat droger, sedan frågade han mig ifall det var olagligt att röka hasch i Sverige. Hm. Choir Class var rolig men lite underlig, träffade en jätte snäll kille där, Jared, han erbjöd sig att hjälpa mig att hitta alla mina klassrum. Biologin (eller Human Anatomy som läraren, Mr Cullers, kallar det) skrämde mig lite. När jag kom ut ifrån det klassrummet funderade jag nästan på att byta men när Megan sa att man fick dissekera (stavas det så, hm?) en gris på den lektionen bestämde jag mig för att behålla biologin, haha. Matten? Ingen kommentar. Intro to Art var roligt, träffade Sheila där, hon är SÅ snäll och hennes kompisar är superroliga. US Government, japp det var obligatoriskt, ingen kommentar där heller. Verkar tråkigt. Engelskan kan var roligt eftersom denna terminen ska vi fokusera på skrivning, men läraren är så överdrivet GLAD hela jävla tiden. Och hennes ögon rullar. Hon kanske är drogad? Träffade också en söt kille hos min gudiance counselor, han höll upp dörren åt mig. Han hade också en bibel, hehe. Okej, nu börjar jag låta patetisk på allvar. I need some friggin’ sleep.

Allt som allt har det nog varit två lyckade dagar. Det kunde ha gått bättre (Sofia= dåligt lokalsinne), men det kunde också ha gått sämre. På fredag är den en football game, Gi ska spela, woo! Och på lördag ska jag och några andra tjejer åka till någon jävlar dancing hall, jag vet inte riktigt vad det är, haha. Det är allt för mig idag. Är trött. Har det bra era svenska suckers.

Bilddagbok: sofiaindiana.bilddagboken.se

/Sofia


Dagens låt: ”Wish You Were” – Kate Voegele.

Rednecks

Det är så fridfullt här ute. Ikväll såg jag nog en av de vackraste solnedgångarna någonsin, man ser dom så bra här ute, inga höga byggnader eller någonting i vägen. Min närmaste granne är ju ett majsfält. Men det gör mig inte så mycket faktiskt. Okej, det är ganska farmigt här ute men jag gillar människorna här ute, de är så snälla. En av mina närmaste grannar har en son som är typ 19 eller 20. Devon Craft. Han har en motorcykel och tydligen fem flickvänner och han ser ut som en jävla modell. Ryan och Angie säger att jag borde hålla mig borta ifrån honom. Tydligen är han inte bra för mig. Fniss. Fniss. Fniss. Okej, okej, jag ska uppföra mig. Han kör förbi här några gånger, jag undrar ifall han har sett att jag spionerar på honom, haha? Han gick på min skola, North Miami High School, fast han gick ut förrförra året. Vågar man fråga runt på skolan om honom? Hehe. På tal om North Miami High School, var där och fick mitt schema för två dagar sedan. Jag kommer vara senior! Yay! Jag har US History, Nutrition & Wellness, Substance Abuse Education, Choir, Biology, Algebra, Introduction to Art, US Government & English. Skola var liten men fin, jag ljuger om jag säger att jag inte är alls nervös. Råkade av misstag säga inför musikal och dramaläraren att jag älskar teater och att sjunga. Hon har redan spanat in mig för årets musikal. Great, just great. På vägen ut från skolan spanade jag lite på killarna i Crosscountry laget. Jag säger bara en grej, killarna är ute är verkligen friggin’ heta!

Ikväll var hela familjen på en ”cook-out” hos någon Steve snubbe. Kirstin träffade någon i sin egen ålder och lämnade mig ifred för en gångs skull haha. Japp, jag sätt där med min Sprite mitt bland alla rednecks och cowboys och bara tänkte: vad fan har jag gett mig in på? Allvarligt, de satt där med sin country musik och sina stora blodiga stekar och jämförde biker boots! Oh my God! Jag menar hälften av alla där hade Harley tröjor på sig! Efter en stund gick jag iväg med Kirstin och hennes kompis Jessica bara för att komma bort från ”the Southern twang”. Konstigt nog hade jag kul med en 8-åring och en 13-åring. Jessica försökte få mig att lyssna på Jonas Brothers och vi alla blev attackerade av fladdermöss. Haha. Men det var kul, fast jag tror ändå att jag snart behöver någon i min egen ålder. När vi kom hem ikväll var jag i chock. Efter att ha spenderat kvällen med rednecks och cowboys i mitten av all majs i Indiana skulle du också ha varit i chock, tro mig. Jag började gapskratta och bara föll ner på golvet. Där låg jag, Sofia Johansson från Hyltebruk i Sverige, på golvet i ett hus mitt bland tusen majsfält någonstans i Indiana, USA, tusen mil hemifrån. Just då verkade det väldigt roligt. Vet inte ifall Kirstin tyckte att det var så roligt, hon såg lite orolig ut, haha, ”Sofia, are you okay?” Och jag, ”I’m fine, I’m great, I am frickadickalicious, I’m awesome.” Och sen började jag skratta igen. Kirstin verkade inte övertygad för hon sprang och hämtade Angie. Angie frågade ifall jag mådde bra och ifall jag saknade Sverige. Jag försökte övertyga henne att jag bara var trött och jag fortfarande försökte vänja mig vid allting. Men jag tyckte att det hela var friggin’ hilarious, haha. Angie vill att jag ska kalla henne mamma och Ryan för pappa. När hon sa det svalde jag nästan min tunga. Angie säger att det blir mycket lättare för oss alla. Hon vet att det är lite underligt för mig, men jag sa till henne att jag skulle försöka.

Känner mig faktiskt lite isolerad. Min telefon fungerar inte alls här ute bland majsfälten. Har knappt något Internet. Kan inte använda skype. Japp. Detta kommer ta ett tag att vänja sig vid. Träffade min ”nya” farmor i förgår. Jag och Kirstin blev tvingade att plocka typ alla bönor i hela friggin’ Indiana, eller nästan. Fan, jag vill aldrig någonsin se en böna igen i hela mitt liv. Det plockandet förstörde totalt mina naglar. Även om jag är jätte nervös, så vill jag att skolan ska börja så jag har något att fokusera mig på. Wow, trodde aldrig att jag skulle säga det. Hm. Första besöket på Wal-Mart idag, se bilder på min bilddagbok. Fick äntligen köpa lite äpplen, whoo! Vi kollade på skor till Kirstin också, hon vill köpa ett par converse som jag hade, hehe. Hon gör allting som jag gör. Hon äter vad jag äter. Jag har till och med lärt henne några svenska svärord. Jag hoppas att jag inte är dåligt inflytande på henne. Haha. Ja ja, nu ska jag sova. Klockan är halv ett nu.

Jag: I’ve heard stories of high school.
Ryan: Yeah? What kind of stories?
Jag: You know, mean cheerleaders and detention…
Ryan: Mean cheerleaders, huh?
Kirstin: Mom was a cheerleader.
Jag: ……



/Sofia

Dagens låt: ”The One I Love” – David Gray.

Lovely Town of Peru

Låt mig börja från allra första början. Torsdagen den 7:e Augusti. Inte för att bara överdramatisk men allting började den dagen. Kunde inte sova den natten, inte för att jag var nervös – min hals höll på att döda mig. Förkylning reeks (Kirstin’s ord, haha). Somnade kanske runt 3 eller så. Vaknade kanske 6? Minns inte riktigt. Men något sånt. Det var ju ett tag sen nu. När vi väl kom fram till flygplatsen började jag bli lite nervös. Konstigt nog var jag ändå ganska lugn. Brist på sömn gjorde mig nog mentalt slö. Jag tror kanske att mitt problem var att jag inte fattade vad jag höll på med. Jag menar, där var jag på Landvetter med mina två stora lila väskor på väg till USA. Japp, jag tror inte att jag fattade det själv. Flyget mellan Landvetter och Arlanda var hemskt, de flög inte så långt upp och det gjorde det bara värre för mig. Ew. När jag väl kom fram till Arlanda kände jag mig lite osäker, skulle vi möta några från Explorica på terminalen eller vad? Jag lyckades bryta mig loss från min lilla bubbla och gick fram till fyra tjejer jag trodde skulle åka med Explorica. Det skulle de också. Flyget mellan Stockholm och New York var mycket mer bekvämt. Jag fick två platser helt för mig själv, fast jag satt bredvid en odräglig liten ungjävel som hela tiden sa till mig att stänga av min iPod. Jag fick i alla fall en egen TV och jag satt och kollade på Ugly Betty. Resten av kvällen var lite av en mardröm. När vi kom fram till Newark Airport var jag både trött och hungrig. Mina två stora väskor gjorde det inte lättare heller (Varför tog jag med mig två stora väskor när alla andra bara hade en?!). Blev lite utskälld av en amerikansk vakt när jag fotade inne på flygplatsen. Tydligen fick man inte det. Ugh, odrägliga amerikanare. Alla på den flygplatsen var så otrevliga. Den vakten som förhörde mig sa att hon trodde att jag skulle bli skickad till rektorn flera gånger på min nya skola. Bitch. Dessutom skrattade hon – på ett elakt sätt - när jag sa att min syster bodde i Turkiet. Väl framme på hotellet fick jag dela rum med Anna och Isabel. Isabel var faktiskt också en Halmstad bo, fast ett år yngre. Anna, berömda Anna med bloggen, alla visste vi vem hon var, haha. Isabel skulle till Oklahoma och Anna till South Dakota. Andra personer jag lärde känna ganska bra var Karin, i Kansas nu, och Ida, i Idaho. Kolla min bilddagbok för bilder.

New York var otroligt. Precis som jag hade föreställt det. Fast om jag ska vara ärlig så trodde jag att Empire State Building skulle vara lite högre, vi gick aldrig upp där – för lång kö, för lite tid, för varmt. Allvarligt så har jag mer detaljer om New York resan på bilddagboken än i mitt huvud. Fick se var John Lennon dog. Var inne på Victoria’s Secret – Jian, du hade älskat det. Träffade en drogad snubbe i Chinatown. Åkte färjan till Staten Island. Times Square. Chrysler Building. Upper East Side – ser faktiskt ut exakt som på Gossip Girl. Central Park. Sushi Samba – Sex & the City grej. The Village. Frihetsgudinnan. När det var dags att åka till värdfamiljerna på söndagen var jag fortfarande ganska lugn. Flög från New York ner till Raleigh i North Carolina och sedan ner till Atlanta. I Atlanta fick jag panik. Efter jag sa hej då till de sista utbytesstudenterna gick jag faktiskt runt på den enorma flygplatsen i Atlanta och försökte hitta utgången. Jag hade gjort upp en plan i mitt huvud, jag skulle fly. Just då verkade det perfekt, min plan alltså, bara springa rakt ut, sticka ifrån flygplatsen och inte komma tillbaka. Skit i väskorna. Skit i Explorica. Skit i värdfamiljen. Skit i allt. Bara spring för helvete! Spring! Som tur var gick jag förbi en bokaffär och jag var tvungen att gå in. Köpte tre böcker, två Stephanie Plum böcker och en bok som hette the Other Boleyn Girl. Det gjorde mig lugn och jag sprang tillbaka till min gate. På planet satt jag bredvid en amerikansk soldat – ganska het (det gjorde mig lugn). Tydligen hade han precis kommit hem från Irak. Framme i Fort Wayne fick jag panik igen. Sprang in på toaletten för att fixa upp mig lite. Spenderade nästan 10 minuter på den toaletten – kände mig så ensam. Min värdmamma Angie och mina värdsyskon Kirstin, Eli och Ross mötte mig precis nedanför rulltrapporna. Självklart hade de en stor skylt. Jag var för chockad och mållös för att göra någonting annat än att krama dem. Men de var så snälla, fick en gullig fotlänk av Kirstin. Bilresan från flygplatsen var inte så pinsam som jag trodde att den skulle vara. Kirstin pratade på hela tiden. Hon ville veta så mycket. Pratade svenska med henne också, haha, det gillade hon. Mitt första möte med min värdpappa, Ryan, var lite av en chock. Han var inte som jag hade tänkt mig. Jag var faktisk lite rädd att jag inte skulle komma överens med min värdpappa, han verkade vara lite underlig (han jagar och fiskar – den typen av person) men jag gillar faktiskt honom, han är skitrolig och han svär lika mycket som jag gör. Dessutom gillar han Nirvana och Queen – det räcker för mig, haha. Ross, han är två år, älskar mig jätte mycket, haha, han lärde sig att säga mitt namn snabbt och hans favorit ord är ”Why?”. Både Ross och Eli är så gulliga.

Den första dagen åkte vi till Indiana Beach, ett nöjesfält, och jag åkte nästan allting bara för att slippa tänka – hela mitt huvud var som en liten bomb, jag hade så mycket i huvudet. Sedan på kvällen åkte vi och campade. Allvarligt när de sa att vi skulle campa blev jag lite illamående, haha -mygg, fladdermöss, ormar, tält och en värdpappa som typ är den amerikanska version av Naturmannen – utan skägget då. No thanks. Självklart var det inte så, de hade en megastor husvagn och det var faktiskt ganska kul att campa. Men efter att ha spenderat fyra nätter i en sovsäck i en liten säng med Kirstin (min nacke och rygg är så stela och ömma just nu) så är jag glad över att få sova i en riktig säng i natt. Fångade också min allra första firre igår (är ganska stolt över mig själv), men när Ryan ville att jag skulle ta ut kroken ur fisken ville jag bara skrika, fast han gjorde det tillslut. Hittade också en orm vi dammen vi campade vid. Döpte ormen till Kurt. Kurt fick däremot inte leva så länge. När Ryan såg ormen sköt han ihjäl den. Det gjorde mig lite deprimerad faktiskt. Ryan jagar ekorrar också, friggin’ EKORRAR! Han dödade typ 10 ekorrar i morse, det gjorde mig ännu mer deprimerad. Jag hann inte ens döpa dem. Maten suger här. Okej, kanske inte allting. Jag gillar deras bönor och ananasen. Korvarna är goda också, och deras kalkonmackor. Men peanutbutter och jelly mackor? Ew. När jag käkade pannkakor och sirap höll jag på att spy. Grillade marshmallows? Ugh. Jag älskar Granola bars däremot, ska nog leva på dom när jag bor här, haha, de är till och med low fat. Dricker ingenting annat än vatten heller. Fick till och med köpa lite äpplen idag, hallelujah! Okej, det är allt för idag. Uppdaterar nog imorgon igen tror jag.



/Sofia

Dagens låt: ”A Case of You” – Joni Mitchell.

Buh-bye Sverige

Japp. Dagen är kommen. Låter allt lite deprimerande, haha. Skriver en snabb sista hälsning från Sverige, för, let's face it, jag har jäkligt mycket att göra. Imorgon drar det iväg till USA, konstigt nog är jag inte så nervös som jag trodde att jag skulle vara. Håller på att bli lite sjuk, det kanske är därför. Förkylningen tillåter inte mej att känna någonting. Det var ju meningen att det skulle vara panikdagen idag, istället är jag ganska lugn. Ingen resefeber än, konstigt nog. Jag är ju lite nervös, men på ett jätte bra sätt! Packningen gick ju sisådär, lade ut allting på sängen i går kväll som jag skulle ha med mej. Sen när jag ville gå och lägga mej så la forfarande alla saker kvar i sängen. Jag vet inte vad det säger om mej, haha. Nu är allting packat iallafall, två stora resväskor, en väger 21,1 kg och den andra typ 17,4 kg. Men det är bra, jag behöver lite plats till några kilo svenskt lösgodis också, (saltlaktris, jag har hört att de inte har det i USA). Kanske en marabou med? Fast det smälter nog.

Ett stort tack går ut till Anna, (anna-usa.blogspot.com) som har lagt upp bilder på Garden Hotel (hotellet vi utbytesstudenter ska bo på i tre dagar). Personligen tycker jag att hotellet ser jävligt lyxigt ut - jag är ju van vid ganska skabbiga London hotell i storstäder, haha. De har internet också! Yay!

Igår såg man då The Dark Knight med tjejerna. Jag tyckte att den var skitbra! Ett rent mästerverk. Heath Ledger stal varenda scen han var i som den läskiga Jokern. Stor del av kvällen bestod också av att koka upp en plan hur vi kunde kanske träffas i New York nästa år när jag åker hem från USA. Är inte säker ifall det går att stanna kvar däremot, planen är säkert redan fixade då. Men, men, vi får se ur allting spelas ut. Ikväll är det avskedskväll (döpte det själv, orginellt eller hur?) och vi ska alla träffas på stranden och ha en liten picnic. Ska nog ta med lilla Malte också.

Nopp. Det är allt för mig just nu. Kanske uppdaterar i New York. Sista inlägget i Sverige i år. Wow, jag kan inte fatta att detta verkligen händer, iiiiiiie!


/Sofia (Duracell reser till USA. Ready to kick some butt.)

Dagens Låt: "I Want It All" - Queen

Turkiet i ett nötskal

Och jag som trodde att turkarna var värre än turisterna. Pfft.